Abstract

Hellenistisk moralfilosofi utmärks av en syn på filosofisk verksamhet som är både praktisk och medkännande, en filosofi som var ämnad att hjälpa människor i deras lidande och med deras mest pressande bryderier. Man såg filosofin som ett verktyg för att handskas med problem vi människor mer eller mindre dagligen ställs inför såsom dödsångest, kärlek, och aggressioner. Utan att göra avkall på sanningssökande betraktade man filosofin som ämnad att hjälpa människor att leva blomstrande, lyckliga, liv. Denna moralfilosofiska ansats, eudaimonismen, kan sammanfattas som tesen att det slutgiltiga målet för mänskligt liv och handlande är lycksalighet samt att uppnåendet av detta mål är intimt förknippat med utvecklandet och utövandet av moralisk dygd och själsro.